Stenbrottet i Lahälla innehåller flera element som definierar det som ett storbrott.
Brottytan är närmare 30 meter hög och det finns sex kranfundament och skrotsten som har transporterats ut ur brottet på rälsbanor.
Skrotstenshögarna är enorma trots att uttag skett i senare tid.
Den världsunika Fabriken med tillhörande fallhammare, kyldammen och Kyrktransformatorstationen visar på bra exempel när investeringar i energi och teknik under sekelskiftet lyfte Sverige ur svår fattigdom.
Föreningen har som syfte att renovera, bibehålla och utveckla Lahälla Knottfabrik och industrimiljön, med fokus på att utveckla besöksnäringen kring stenindustrins kulturarv
Syftet med inbjudan är att deltagarna skall få en helhetsbild av området runt Knottfabriken, med dess bevarade fallhammare, transformatorstation och övriga lämningar från den aktiva epoken inom stenindustrin i Bohuslän.
De första kända uppgifterna om industriell stenhuggning är från 1700-talet.
Stenindustriepoken kan dock sägas börja vid mitten av 1800-talet. I Bohuslän är de första beläggen från 1840-talet, då stenhuggning kan beläggas till Malmön, Hjälmedal, Lysekil och Spjösvik. I norra Bohuslän är de första beläggen från 1870-talet. Då hade stenhuggningen på allvar börjat få industriell karaktär, och etableringen i norra Bohuslän skedde genom storskaliga bolagsetableringar. Krokstrand är det främsta exemplet på detta. Det är dock först på 1890-talet som stennäringen växte sig så stor att den kom att dominera näringsliv och socialt liv på flera orter.