Graniten i Bohuslän har använts ända från förhistorisk tid. Gravanläggningar, hällristningar, medeltida kyrkobyggnader och befästningar vittnar om detta.
Stenindustrin har sin bakgrund i den industriella utvecklingen och urbaniseringen i norra Europa där det under 1800-talets mitt efterfrågades bra material till kanaler, hamnar, gator och byggnader. Bolag som etablerades i Bohuslän hade ofta utländskt kapital, även om det tidigaste företaget som startade på Malmön skapades av handelmannen Kullgren och ingenjören Ericsson (senare Kullgrens Enka).
Stenarbetare från Blekinge sökte sig gärna till landskapet och arbetsvandringar mellan Norge och Sverige kom att bli vanliga. Näringen hade låg mekaniseringsgrad och stenhuggaryrket kom att kräva stor yrkesskicklighet.
Den bohuslänska stenindustrin har alltsedan starten genomgått stora skiftningar alltifrån stora exportbeställningar till lågkonjunktur, massarbetslöshet och statliga stödbeställningar. Företagsformerna har även förändrats från mindre bolag, enskilda markägare och kooperativ till dagens situation med två större bolag verksamma i området.
Huvuddelen av den bohuslänska graniten har kustnära läge och detta har gynnat utvecklingen för transporter sjövägen. Den bohuslänska järnvägen byggdes först efter sekelskiftet 1900.
Det är främst utmed kustlandet vi kan finna spåren efter de otaliga småbrott som sönderstyckat bergen långt ut i havsbandet. I samhällen alltifrån Lysekil och långt in i Norge kan man finna spåren efter verksamheter som hör ihop med bolagens ambitioner av att bygga bostäder, utlastningskajer och vägar i anlutning till de större brotten.
Samhällen expanderade och folkrörelserna växte fram under 1800-talets senare del. Idag finns flera av dessa byggnader bevarade. Samhället Krokstrand vid Idejorden, liksom Malmön vid Sotenäs kan upplevas som ”levande historieböcker” där berättelserna om näringen tydligt framträder.