Kongsten fort, grundat 1685, är ett detacherat (fristående) verk till Fredrikstads fästning. Fredrikstad stad grundades 1567. Under Hannibalsfejden började man med en befästning av staden, till en början mycket lätt. Det var först 1685 som ett stadsfort slutfördes och man började ta hänsyn till den omgivande terrängen. Konstruktionen kan ha ett samband med förlusten av Bohuslän.
Ca 500 meter öster om staden finns två mindre bergsklippor: den något sluttande runda Galgeberg i norr på ca 14 meter och den något högre klippan på 25 meter lite längre söderut med branta bergssidor, särskilt österut – mot Sverige. Ur militär synvinkel är detta olämpligt.
En förmodad fiende från öst kunde gå framåt i skydd av höjden. Den som marscherar upp med artilleri på toppen kommer att få bättre skottvidd och en bättre överblick över Fredrikstads fästning. Detta ledde till att man redan 1677 upprättade ett provisoriskt försvarsverk av jord och stockar.
1616–85 lade man till det som har blivit fästningens starkaste detacherade (fristående) verk: Kongsten fort. Fortet byggdes efter planer utarbetade av generalmajor Johan Caspar de Cicignon. Det byggdes med höga murar och formades efter det italienska befästningssystemet, utformat med hornverk, redanger, kurtin och tenaljverk.
Den rent praktiska uppföljningen av arbetet tilldelades befälhavaren på Fredrikstads fästning, generalmajor Hans Rasmus van der Pfordten. Arbetet utfördes främst av soldater från Bergenhus-regementet och det Smålenske regimentet. Under byggperioden hade fortet gått under namnet Königsten, men efter Christian V:s inspektion 1685 betecknades fortet Christianstein. Efter några år återvände man dock till Kongsten. Tronande på den vassa klippan är Kongsten ett framträdande exempel på dåtidens konstruktionsförmåga.
Man har utnyttjat terrängen till fullo och dessutom skapat en anläggning med hög arkitektonisk kvalitet. Fortet är en miniatyrfästning. Det enda som saknas är en inre donjon, ett sista försvarsverk. Ett sådant var planerat, men uppfördes aldrig. En annan specialitet vid Kongsten är att den har så många som tio underjordiska rum inbyggda i hornverket och redangerna. Delegationer kom långväga ifrån för att ta sig en titt på detta, så många att räkenskaperna anger hur mycket ljus som gick åt bara för de guidade turerna. Dalen mellan de två bergknallarna fylldes delvis igen och stöttades upp i öster och väster av två långa murar som en fortsättning av hornverket. Mellan dessa murar finns en torrgrav och en fältvall som flyter ut över toppen av den norra knallen.
Fortet var utrustat med upp till 150 man och 20 kanoner. Befälhavaren, vanligtvis med kaptens- eller löjtnantsgrad, hade sin egen familjebostad på fortet och en trädgård nedanför murarna.
Även om mycket arbete lades ner på att befästa berget, kände man sig inte säker på att detta var tillräckligt. I mitten av 1700-talet övervägde man huruvida hela fortet och berget kunde sprängas bort, men kostnaderna blev för stora för att riva fortet, vilket vi är glada över i dag. I början av 1800-talet hade fortet förlorat sin militära betydelse, men formellt blev det inte nedlagt förrän 1903 tillsammans med fästningsstaden.