Inget byggnadsmaterial är mer beständigt än granit. Det vittrar inte, det rostar inte, det spricker sällan och är det väl staplat ska det mycket till för att välta blocken.
Därför har det också varit en favorit i alla verkligt utsatta byggnadsverk. På världens värsta fyrplats, Bishop Rock utanför Scillyöarna, var det bara granit som kunde stå emot Atlantens vrede, och det var graniten som gjorde Carlsten till en av Europas starkaste fästningar.
All sten fraktades till platsen. Skiffern kom från Tjuvkil och graniten i form av fältsten kom till stor del från bönderna i trakten, men byggandet av Carlsten öppnade också Bohusläns första stenbrott.
Det ska ha varit på 1830-talet, då man började klyva sten ur det fina berget på Malmön och kunde börja tillverka lite snitsigare detaljer. Fästningsbygget hade då pågått i över hundrafemtio år med hjälp av straffångar; en synnerligen omotiverad arbetskraft kan man förmoda som ändå höll bygget i konstant verksamhet i stort sett fram till dess att fästningen var klar och inte långt därefter förklarades onödig.
Till skillnad mot den väldiga borgen Bohus längre in i landet har Carlstens murar aldrig blivit tullade på. Den står därför i dag som ett monument över en arbetsinsats som saknar motstycke i Sverige.